Chiva var min första Golden och hon hade allt man kan önska sig av en hund, trofasthet, bra mentalitet och samarbetsvilja. Men hon var en hund som krävde att man gjorde träningarna roliga och varierande annars ville hon ej vara med.

Kommer aldrig att få en så stabil golden igen, hon tålde hur många misstag som helst, bara man prövade sig fram till en övning hon gillade! Eftersom jag aldrig fick tid att ta valpar på henne så var valet av hane på Debbis första kull ej svårt, Chivas enda bror som bodde i Trondheim. Chivas temperament kommer alltid att vara mitt mål i aveln.

Hannah var min första egen uppfödda sparade valp och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. När hon haft sin 3.e kull och ej trivdes som kennelhund, så fick hon flytta till Mona och Ronny i bruksvallarna och bli bortskämd ensam hund, sova i sängen och få all uppmärksamhet.

”Piffen” ägde jag tillsammans med min vän Marita. Hon är en kopia av sin mor och vi hade stora förhoppningar på henne, men hon visade sig tyvärr ha Hd på en höft så hon kommer inte att kunna gå i avel. Då beslutade vi att hon skulle få bli gårdshund och ”polis” hos Tove på landet med alla Cockerspaniels. Där lever hon ett underbart liv älskad av alla.

Minoo är en hund man troligtvis bara får en av i sitt liv, allting går i 100km/tim utom utställningar som hon hatade, men då jag tycker det är kul så fick hon lov att vara med ändå, Älskade apportering och skulle ha blivit bra om hon tränats regelbundet, men pga. att hon tyvärr har en måttlig AD så har hon fått blivit familje hund hos mina vänner fam. Abrahamsson, där hon tränas för eventuellt komma på lydnads planen framöver.

Holly är en hund jag och Marita köpte tillsammans, men då det visade sig att hon har en lindrig Hd på en höft så har Maritas dotter fått henne, så dom tränar lydnad och är på god väg till LP, Linda och Holly kommer vi nog att få se på tävlings arenorna mycket framöver…

Tilli var mitt nya hopp min underbara jätte bebis, som jag tyvärr pga kraftig Hd beslutade mig för att ta bort endast 9 mån gammal. Ett mycket tungt beslut men för henne troligtvis det bästa.

Debbi var min stamtik, en underbarare hund kan man ej önska sig, arbetsvillig och showig, älskade utställningar och var med på sin sista 12,3 år gammal. Hon slutade sitt liv så som man kan önska sig en kär vän, glad och med inga plågor utan pigg ända tills hjärnblödningen slog till. Den sista kullen hon var med att "uppfostra" 12,5 år gammal, sina barnbarnsbarn älskade hon att leka med så mycket så ibland fick jag sära på henne och valparna då dom nästan inte fick sova annars!

TACK Annette för att jag fick köpa henne!